Mekanik och maskiner

Maskiner i jordbruket

Maskiners inverkan för agrikulturella ändamål har gått ganska långsamt i jämförelse med det i övrigt industrialiserade samhället. Under början av 1800-talet tog brukandet av maskiner fart, främst med hjälp av ånga. Men det gällde produktion och förädling utanför jordbrukets område utom för en mycket liten del. Bönderna var många i Sverige under den tiden och inte många av dem kunde köpa in dyra maskiner till sin hjälp. De flesta fick vara glada om de hade en häst eller oxe att plöja och bruka sina åkerlappar med. Och många ägor var mycket små, brukade av arrendatorer till herresäten och gods. Godsherrarna behövde inte maskiner då de kunde driva in sina skördar med personell styrka. År 1850 utgjorde jordbrukare 2,7 miljoner av Sveriges totala befolkning om 3,5 miljoner invånare. Åkerbruket var i stort sett helt inmutat vilket visade sig 50 år senare då folkmängden ökat med 1,6 miljoner men siffran för bönder var oförändrad.

En blygsam inledning till maskiners användande i jordbruket inleddes i liten skala redan i början av 1800-talet främst genom bildandet av Kongliga Landtbrukets Academien. Företrädarna ansåg att brukandet av utländskt inspirerade jordbruksredskap inte borde fördömas, vilket ofta var fallet bland jordägarna då. Academiens mekaniska avdelning ville sprida användbara inhemska redskap och inrätta verkstäder i varje län. Det rörde sig då mest om plogar, harvar, såmaskiner och kultivator. År 1815 presenterades en lista omfattande 36 olika större redskap plus en del mindre. Ur en prislista publicerad av Hellefors Bruk i Sörmland kan nämnas som exempel att ett tröskverk med halmrist och rensmaskiner kostade 1 200 riksmynt, hackelsemaskin 90, en större skalmaskin till grynverk 300 och en klöfversåningsmaskin 45 riksmynt. Men alla de nämnda fordrade djur eller mankraft, det tog en bit in på 1900-talet innan ångmotorn och förbränningsmotorn fick genomslagskraft för jordbruket.

Framåtskridandets era

Den maskinella utvecklingen och betydelse för jordbruket började spira i början av 1900-talet. Dock kom krigen, första världskriget 1914 till 1919 och andra världskriget 1939 till 1945 att sätta käppar i dess framskridande. Den maskin som kom till störst användning var traktorn. Uppfinningen av ångmaskinen kom nu till bönders hjälp och fick stor inverkan eftersom åkerbruket kunde effektiveras. De tog över hästars och oxars tunga arbete emedan de som inte hade råd med varken eller fortfarande fick arbeta för hand. Bara de större arealerna blev ekonomiskt lönsamma med de i förhållande dyra maskinerna. Dock var ångmaskinen ganska långsam och kom i större grad att ersättas av förbränningsmotordrivna traktorer. Denna nästa generation drevs till en början av bensin vilket senare kom att ersättas av diesel. Dessutom kom möjligheten att kombinera traktorns arbete mellan de olika momenten, harva, ploga, skörda och transportera.

Expansionens tidevarv

Maskinernas inverkan på det agrikulturella samhället var fullständigt omvälvande under 1900-talet. Sveriges befolkning ökade från år 1900 till 1986 med drygt 3 miljoner. Samtidigt minskade antalet sysselsatta i jordbruket från 2,7 miljoner år 1900 till 1,6 miljoner 1950. Under de närmaste 36 åren blev det mer påtagligt och 1986 återstod endast 200 000 jordbruksarbetare. Under dessa år förblev åkerarealen i det närmaste oförändrat med bara en liten minskning. Detta ger vid handen att den stora maskinella revolutionen skedde under åren 1950 till 1986 och som de flesta vet har detta fortsatt in i våra dagar. Noterbart är även att spannmålsodlingen ökade under denna period, animalieproduktionen däremot minskade. Även storbruket tog överhand, rena företag drev jordbruk, de mindre böndernas arealer slukades av dessa. Bonden kunde arrendera ut sin mark och samtidigt behålla sitt hemman plus några djur för egen hushållning.

Nya tag in i framtiden

Lantbrukare har organiserat sig i föreningar för samverkan till gagn för gemensamma intressen. För att ta hand om spannmål, djur och för inköp av förnödenheter, redskap och maskiner. De övergripande frågorna har handhafts av länsstyrelser och kommunala inrättningar. Men för den övergripande utvecklingen inom områden för brukande av mark och maskiners utveckling har Lantbruksakademin svarat. De moderniserade sitt tänkande med nya stadgar som klubbades igenom 1956 men moderniseringen hade inletts tidigare. Efter andra världskriget kom bland annat instruktioner för effektivare tröskningsmetoder och utredning av maskinbehov och anskaffning. Dessutom undersökning av ekonomiska aspekter och bättre metoder för täckdikning. En bit in på 1960-talet kom de med synpunkter på skördetröskningens utveckling och tendenser samt noteringar om att samverkan och gemensam användning av maskiner bönder emellan kunde vara gynnsamt. I den stilen har försök att påverka jordbrukets förutsättningar ur maskinell och ekonomiskt hänseende präglat den svenska jordbrukspolitiken in i våra dagar.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *